Bakom Handskarna är en intervjuserie som kommer att fokusera på människan bakom handskarna. Hur startade allt egentligen och vad är det som har betytt mest i livet? Syftet är helt enkelt att ge en mänsklig bild av en fighter och först ut är Rami Aziz (6-2).

Satte mig i bilen och vred om nyckeln. Motorn startade och jag gav mig iväg. Det var dags att bege sig till Göteborg för att träffa Rami Aziz. Under bilfärden funderade jag på hur jag skulle gå tillväga. Hade i princip bestämt mig redan innan men tankarna kom smygandes ändå. Skulle Aziz acceptera mina frågor och skulle han öppna upp sig på det sätt som jag hoppades på? Parkerade bilen och klev in genom porten. Kom fram till familjen Azis dörr och ringde på klockan. Dörren öppnade sig och en leende Rami Aziz skakade min hand och bjöd in mig.
-Frugan är och hämtar min dotter, sa Aziz. Dagen innan vi träffas gifte sig hans bror och därför hade vi bestämt att jag skulle dyka upp runt 14-tiden så att han skulle få sova ut. Vi slår oss ner i vardagsrummet och jag startar inspelningen.

Ganska snabbt inser jag att det är en öppen och sympatisk människa som berättar om sin barndom. Efter att ha fötts i Bagdad, Irak, tvingade den då styrande regimen familjen att flytta till Iran. Med andra ord så växte Rami Aziz upp i Iran och pratar därför bättre persiska än arabiska.
– Nu när jag åker till Jordanien så pratar jag hellre engelska än arabiska. Jag kommer inte ihåg någonting från Irak, berättar Aziz. I Iran var det stort fokus på status. Man skulle ha bra betyg och prestera bra i skolan. Aziz föräldrar stöttade och hjälpte Aziz och hans två bröder så de lyckades få bra betyg.
-I Iran är det viktigt med betyg och sådant. För oss som kom från Irak så var det extra viktigt att prestera för att vi stack ut. Människor som kom från andra länder hade speciella färger på passen. Är du från Afghanistan så har du ett blått kort och om du är ifrån Irak så har du ett grönt kort, säger Aziz.

År 2002 anlände Rami Aziz tillsammans med sina bröder och deras mamma till Sverige. Det var sommar och de bodde i Biskopsgården i Göteborg. I och med att skolorna var stängda så dröjde det innan Aziz kunde börja skolan. Språket började han lära sig när han var ute och spelade fotboll med andra barn. På grund av det var det enklare för Aziz när han väl började skolan. Fotbollen kom att bli en viktig del i Aziz liv.
Jag började spela i Lindholmen och gick sen till Warta innan jag fick kontrakt med GAIS. Under hela den här tiden så hade min familj inte uppehållstillstånd. När man ska spela match i fotboll behöver man skriva ner sitt personnummer och jag hade ju inte de fyra sista siffrorna, berättar Aziz. Därför brukade jag hitta på att jag inte kunde dom eller att jag hade glömt dom. Det var delvis därför som jag bytte lag för att inte behöva säga sanningen. År 2007 fick vi uppehållstillstånd, säger Aziz.

Uppehållstillstånd och en ny sport
Det dröjde alltså fem år innan Aziz fick besked om att han fick stanna i Sverige. Det är svårt att sätta sig in i den ovissheten. Om de hade fått avslag skulle de ha skickats hem men vad var hem? Var det Irak där de inte var välkomna eller var det Iran som inte såg dom som medborgare? Med uppehållstillstånd öppnade sig helt plötsligt en massa möjligheter.
Vi bodde hos mormor men nu kunde vi äntligen söka lägenhet. Jag kunde få hjälp med skolan och massa annat. Jag kunde börja se möjligheter helt enkelt, berättar Aziz.

I sjunde klass var det en kille på skolan som berättade om vilken tuff fysiskt träning som kung fu var. Aziz ville bygga upp sin fysik och bestämde sig för att testa. Ganska snabbt växte intresset och han började träna mer och följa kampsport via internet och på tv. När en kompis sedan skickade en bild där Fedor Emelianko blir kastad i golvet under en match så började snacket om MMA. Efter en tid bestämde sig Aziz att gå till Frölunda Kampsport Center efter att ha flyttat till området. Han hade fortsatt inget större intresse för MMA.
-Jag tränade thaiboxning och taekwondo. Det fanns MMA men jag gick inte ens och kollade. På lördagar hade vi gemensam uppvärmning med de som tränade MMA så jag bestämde mig för att testa, berättar Aziz. Jag bröjade träna extra på tisdagar och torsdagar för att komma i kapp de som tränat längre. Jim Bergman frågade mig om jag hade med en kompis för de andra var så mycket större. Jag hade inte med mig någon kompis så jag fick träna med en blå säck som fortfarande hänger där, säger en skrattande Aziz.

Klicka här för att läsa andra delen av reportaget med Rami Aziz.

About The Author

En kille med stort intresse för MMA, människor och det skrivna ordet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.