Världsberömda Meryl Streep stod hes på scenen på Golden Globe-galan för några dagar sedan och höll ett emotionellt tacktal som sågs live av ungefär 20 miljoner människor. Utan att nämna den blivande amerikanske presidenten Donald Trump vid namn handlade stora delar av hennes tal om honom och den politik många fruktar att han ska föra.

I sitt tal stod Streep upp för sina mångkulturella kollegor och sin konst genom att bland annat säga ”So Hollywood is crawling with outsiders and foreigners and if we kick them all out, you’ll have nothing to watch but football and mixed martial arts, which are not the arts.”. Uttalande följdes av en lång applåd från det leende branschfolket på plats. Reaktionen från andra, mer investerade och insatta i MMA, var inte lika positiv.

Som representant för UFC var Dana White snabb på att försvara sporten och förklara att Streep som 80-åring (hon är 67 år) inte förväntas vara i UFC:s målgrupp. Att det är en konst (art) att ägna sig åt MMA på elitnivå och att hennes uttalande är lika dumt som att säga att hon inte har talang. Trumps kommentar var att Streep är en av Hollywoods mest överskattade skådespelare. Att stora män med bräckliga egon tar till slag under bältet är väl att förvänta sig i dagens klimat. Men de kunde ju jobba på att vara mer samstämmiga om de inte vill vara så komiska och uppenbara. White är ju trots allt en uttalad Trump-sympatisör.

Bellators Scott Coker var i vanlig ordning lite mjukare i sin approach och skrev ett öppet brev med en inbjudan till Streep att vara hans gäst på Bellator 170. Klass.

Det finns mycket att säga om Streeps tal. Det onödiga i att ställa saker mot varandra för att vinna en poäng. Att det sällan är bra att idiotförklara massorna som uppskattar något man själv inte håller kärt. Samt att hon tekniskt sätt har rätt då varken amerikansk fotboll eller MMA är ”the arts”. Men det var inte vad jag kom att tänka på.

Länge har främst UFC arbetat på att MMA ska bli mainstream. Deras önskan är att alla ska veta vad sporten är för något (även om de kanske föredragit att MMA försvann och ersattes av UFC som begrepp), att MMA ska finnas tillgänglig i de stora sammanhangen samt att det ska finnas mycket pengar till de som anordnar och utövar sporten på elitnivå. Att MMA hamnar på Streeps radar säger väl något om deras framgång. Men jag kom på mig själv med att vara en bakåtsträvare, att jag vill inte att MMA ska vara mainstream.

Som gammal man är det så klart lätt att bli nostalgisk och minnas MMA innan storhetstiden med ett romantiskt skimmer. Stjärnorna i sporten var mer lättillgängliga för oss i media och för fansen. Det fanns mindre pengar i sporten och atleterna hade andra drivkrafter än att bli multimiljonärer. Dessutom vet vi alla att ”Mo Money Mo Problems” gäller det mesta. För en sådär tio år sedan fanns det en anda av vi mot dem för oss som älskade sporten, något som ibland blossar upp vid uttalande som Streeps. Men den var mycket starkare då. Självklart fanns det också baksidor med doping, ojämna matchningar, brist på regler och kriminella kopplingar.

Jag har varit på små till stora MMA-galor och kan säga att bland de bästa har inte varit på de största av arenor. Istället minns jag med värme exempelvis ett fullsatt Liseberghallen med kanske 2500 personer där nästan alla var inbitna fans av sporten. Visst hade ett fullsatt Tele2 Arena sin charm, särskilt när Gustafsson klev in till den nya tappningen av nationalsången, men att i princip följa matchen på storbildsskärm tillsammans med 30 000 personer med mycket blandat intresse för MMA är inte min kopp te. Då föredrar jag att gå ner på Söders Fight Gym, sätta mig på en kickboxningssäck och titta på när amatörerna tävlar.

Foto: GlynLowe.com via Wikipedia

About The Author

Chefredaktör på Burspråk.se.

Leave a Reply

Your email address will not be published.