Packade ner min dator i min ryggsäck. Knöt skorna och traskade de tio minuter som är tiden det tar för att komma hem till familjen Manskog. Äntligen var det dags för att visa MMA för två oinvigda personer.

Karolina och Anders är gifta och har helt olika syn på kampsport. Anders har en liten fascination medans Karolina är helt ointresserad, egentligen av all sport. Det var med dessa förutsättningar som jag ville se och höra vad de tyckte om en sport som jag älskar. Jag ville se om de kunde falla pladask för något som ändå är ganska extremt. Jag funderade på hur jag skulle lägga upp det för att de skulle förstå storheten med sporten. Även om jag inte trodde att de skulle känna på samma sätt som jag med någonstans fanns förhoppning att åtminstone en av dom skulle gilla det. Jag kom fram till dörren och ringde på klockan. De öppnade dörren och vi gick och satte oss i soffan. Jag tog upp min dator och började berätta om UFC:s historia. Berättade om hur allt startade och vilka svårigheter som organisationen befann sig i. Efter denna korta historialektionen var det dags att avslöja vad de skulle få se för någon match.

De skulle få se den match som kallas för den viktigaste matchen någonsin för UFC. En match som utspelade sig i den första dokusåpan som UFC arrangerat, The Ultimate Fighter. Matchen de skulle få se var finalen mellan Forrest Griffin och Stephan Bonnar. Jag valde den matchen av flera orsaker, men framförallt för att den matchen öppnade dörren till MMA för mig. Jag startade videon och lutade mig tillbaka för att enklare kunna se hur Karolina och Anders reagerade.

Första ronden sätter igång. Anders sitter lite lätt framåtlutad och verkar vara inne i matchen. Karolina däremot sitter bakåtlutad men med blicken fäst mot datorn. Själv börjar känna samma känslor som när jag såg matchen första gången. När det har gått en stund säger Karolina: ”Var det inte värre? Jag trodde det skulle gå mycket fortare”. Jag log lite med vetskapen om vad som komma skulle. Mycket riktigt så kommer en helt annan reaktion när Griffin börjar blöda rejält från näsan. Karolina grimaserar medans Anders fortsatt har fullt fokus.

Matchen tar slut och när Dana White meddelar att även den förlorande Bonnar får ett kontrakt med UFC stänger jag av videon. Jag frågar vad de tyckte om matchen och det är två helt olika intryck som dyker fram.

Karolina: ”Jag trodde att det skulle gå fortare men matchen höll på länge.
Anders: ”Det var intressant och roligt att titta på.
Jag: ”Skulle ni vilja någon mer match?
Anders: ”Det skulle jag gärna göra men tror inte att jag skulle betala för det.
Karolina: ”Haha! Jag tappade intresset totalt och i den tredje ronden kom jag på mig själv att fundera på om jag skulle hänga tvätt sedan.

Jag tackade för mig började gå hem. Kan inte påstå att jag var förvånad över reaktionerna från Anders och Karolina. Det lite komiska var att en match som sägs ha varit UFC:s räddning inte väckte ett större intresse. En match som har varit avgörande för sporten väckte tankar på att hänga tvätt. MMA är inte en sport som passar alla. Den är brutal, tuff och extrem. Det är blod, skador och knockar. Samtidigt är den fylld med teknik, skicklighet och vältränade utövare. Sporten har tagit sig en lång väg och blir allt mer accepterad. Jag kan inte kräva att alla ska älska den på samma sätt som jag gör och det gör inte Karolina och Anders. Det är helt ok. Bara jag får fortsätta att få gåshud av en bra match. För mig handlar det inte om våld. För mig handlar det inte om manliga ideal där starkast vinner. För mig handlar det om en sport där det mest oväntade kan hända. En sport där talang och skicklighet inte räcker till om inte motivation och skärpa finns där. Det är ovissheten som gör sporten intressant. Det är ovissheten som får mig att fortsätta vara nyfiken och det är ovissheten som håller min kärlek vid liv.

About The Author

En kille med stort intresse för MMA, människor och det skrivna ordet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.