Efter hela kalabaliken att SMMAF förbjöd oss att fightas under ordentliga regler tar Cage Warriors ett stort moget beslut och flyttar hela eventet till Amman, Jordanien. Jag säger bara tack SMMAF! Tack för möjligheten att se ett nytt land, få slåss i Mellanöstern, få mer publicitet och såklart få köra med unified rules. Samtidigt som jag känner press på mig att prestera nu när jag har fått mina fulla regler, tar jag det med ro och försöker leva i nuet.

Uppladdning

Vi har förberett oss med armbågar och elakare gnp inför mötet. Motståndet skiftar hela tiden och jag vet inte riktigt vem jag tränar för att möta längre. Ju längre tiden går, ju mindre bryr jag mig. Jag ska bara vara fokuserad på att vara i grym form, förebered på att möta vilken stil som helst, väga rätt och ha en inställning som heter duga.

Steget ner till bantamvikt tar vi stadigt ner och börjar med en match i catchvikt om 140 pounds. Jag ändrade en del i kosten och i min fysträning men annars kände jag inte att det påverkade mig negativt på något sätt. Konditionen blev nästan bättre de 2 kg extra jag lättade på kroppen. Klarade mig utan att vätskebanta, vaknade upp på torsdag morgon på en solid 140.1 Ib. På invägningen stod det 139.5 Ib. Jag kände mig stark som tusan, kunde ladda upp med mat och dryck rätt så snabbt med tanke på att jag inte släppte någon vätska innan. Min nästa match kommer definitivt gå i bantamvikt 135 Ib. Ser fram emot det för jag känner att jag alltid på något sätt har varit lätt på fötterna även för högre viktklasser och då tror jag detta kommer bli en succé.

På plats i Amman

Vi landar i Amman sent på onsdagen och jag vill få alla mina intervjuer och träning gjord redan när jag anländer. Cage Warriors ville filma och följa mig en snutt påväg till gymmet där vi ska köra lite pudor och passade på att ta ett prefight snack med mig.

Hela min uppladdning på matchdagen känns lugn som tusan och jag är bara liksom där ”in the moment”. Det är även första gången jag och Tue åker iväg tillsammans men vi har alltid så mycket att prata om och vi har aldrig tråkigt. Jag är typ som den mörka, konstiga dottern han aldrig fick. Lol. Toalettrullen i hans hand var ett måste att ta med till arenan för tydligen tror det ej på papper därborta.

10562931_10204371969998282_7774953397253460752_nEftersom jag var rätt sent placerad på matchkortet så kändes det som en evighet innan jag fick börja värma upp. Ville liksom att de skulle hända nu nu nu. Tue är ju lite halvt skadad, men han kunde hålla pudor för mig. Sen fick jag låna lite andra folk för att rulla lite lätt. När det började närma sig och jag har fått ner pulsen, fått på mig handskarna, dragit på mig foppatofflorna och kände bara att all negativ energi rann ut ur kroppen på mig.

Jag och Tue går igenom alla scenarion tillsammans och han förklarar för mig lugnt och tydligt att jag antagligen kommer förlora första ronden. I mångas öron kanske det låter konstigt men jag kände mig otroligt lugn efter han sa det och jag kunde fokusera mycket bättre. Hennes kroppsbyggnad och fightingstil visste vi var inte skapt för en treronders-match med mig som har ett bra flås när jag kommer igång. Hon skulle ösa i första ronden, med kast och allt och jag skulle hålla mitt lugn.

När jag kommer in i rond två känner jag att jag har full kontroll och hamnar i topposition för det mesta där jag äntligen kan döna mina efterlängtade armbågar. Avslutar ronden på topp och känner mig stark.

Rond tre börjar knän och armbågarna stående sitta och känslan av att hon vill borra ner huvudet i marken gör det bara ännu roligare för mig. Hon gör sitt sista huvudkast men jag har redan inne mina två hookar på vägen ner, lyckas få ut mitt huvud ur hennes grepp, etablerar mount och slagen börjar regna. Det var början på slutet och kändes så otroligt tillfredsställande att avsluta med en underbar vinst på teknisk knockout.

Många frågar mig hur känslan är när jag gick in mot min match nu i Amman för jag ser alltid så lugn ut. Hur löjligt än det låter så kändes det precis som jag slogs för varenda liten unge som någonsin ville bli något i sitt liv. Jag har aldrig varit en girig människa, eller velat jobba eller göra något som skulle ge mig enbart en vinst ekonomisk. Jag har alltid gjort det jag känner för även om det inte är så spektakulärt. Fightingen är inte så glamouröst, inget jag lever på än, gör mig definitivt inte snyggare men den här känslan, den är helt oslagbar.

Många att tacka

Tack Rumble Sports, alla underbara träningskamrater som ställer upp och världens bästa coach som är helt enkelt gjord för mig. Tack till alla sponsorer som får allt att rulla – Dirty Rebel, FNF Helsingborg, KO Store HBG, Crossfit 360 och såklart bästa Six Deuce som står bakom alla snygga outfits och gear!

Foto: Cage Warriors, privat och Jendar Khemesh.

About The Author

Professionell MMA-fighter.

4 Responses

  1. lordi

    kul läsning! men tycker det såg farligt ut i första ändå, varför klincha och låta henne kasta en massa?

    Svara
    • Pannie Kianzad

      Tack! Ja absolut var det de, men det var också något jag visste skulle hända (och ville, hur konstigt det än låter) Jag vill att hon skulle kasta av sig för jag visste jag skulle kunna slå ut henne på kondition. Sen kunde jag hålla mig borta mer från clinchen, men måste va ärlig o säga ibland kan jag få lite panik o bli stel då finner jag trygghet att gå in o kramas. Tufft men jag kä’nde mig säker på marken endån.

      Svara

Leave a Reply

Your email address will not be published.